متن سخنرانی استاد محمد اکبری رهبر حزب وحدت ملی اسلامی افغانستان و نماینده مردم در شورای ملی

بسم الله الرحمن الرحیم

uppmärksamhet
Jag har skrivit en bok, som är självbiografisk om min egen historia.
EX. av bok.
Det är jag som har skrivit de kommande 240 sidorna. Jag har varken gått i skolan eller universitet eller haft chansen att läsa någon bok i biblioteket. Jag har inte haft chansen till att vara med om dessa möjligheter. All den kunskap som jag har idag är en gåva från min far som jag fick i en källare, för att undvika de bomber som släpptes av fascisterna.
Det jag förmedlar i denna bok är ingen repris från historien, utan det är mina personliga upplevelser och åsikter. Händelser som jag sett med egna ögon och historier som jag personligen har hört. I denna bok berättar jag min egen berättelse, som även upplevs av många andra stammar, om att inte ha mänskliga rättigheter. Denna svårighet till mänsklighet beror till stor del på att mitt folk inte vill vara verksamma som självmordsbombare, de är inte enfaldiga nog att tro på ett bortglömt paradis. Mitt folk har och kommer offra liv i hopp om frid. Ett nämnvärt exempel är varför det påstås att man borde döda folk som vill lära sig engelska. Mitt folk vill lära sig språket och ha möjligheten att kunna lära ut det till andra, vad är skadan i att kunna ett internationellt språk? Dessa människor strävar efter jämlikhet, brödraskap och social rättvisa istället för all dödande och mord.
Ni kanske undrar vilket stam jag tillhör och skriver om?
Denna stam som bor i centrala Afghanistan heter Hazara och etablerar 27 % av den afghanska befolkningen. Dessa människor bli förtryckta och orättvisst behandlade. Ordet Hazara har ingen sorgsen klang i sig men eftersom människorna har genomgått en förfärlig mängd av elände har namnet börjat associeras med något negativt och ledsamt. Ord som lidande, sorg, svårigheter, deprivation, oskuld, hemlös, fattigdom, motgångar och andra oroväckande ord har tyvärr blivit synonymer till ”Hazara”. Stammens historia är fylld av misär och sorg som under tidens gång har förorsakats av Pashtoernas fascister.
I denna bok har jag skrivit om våldet och brutaliteten som Afghanistans fascister och härskare har bidragit med. Min berättelse börjar med doktor Najibs fall och fortsätter med hur min far dog i sitt försök att skydda familjens ära, hur min äldre bror blev mördad framför min mor ögon och hur min yngre bror sattes fast på väggen med en överlevnadskniv samt hur de med min familjs blod skrev på väggen ”Yad gari Gul Agha”, vilket betyder ett minne från Gul Agha.
Det jag sett med mina ögon, hört med mina öron har jag skrivit i denna bok om med start från Talibanernas våldsamheter till landsgränserna från Iran, Grekland till den vackra Sverige och dess snälla människor

امید محمودی(حسین محمودی)

آغاز زندگی

Du som är maskrosens mjuka flygning, mamma

Du som är fjärilens mening med kärlek, mamma

Du vars dina brev tystnats

Du som är Guds vackraste dikt, mamma

Sedan länge sen har man tillägnat en dag till ”morsdag” i alla kulturer och folkslag. För att uppskatta en mors ställning i samhället har man firat denna dag över hela världen. Även i Afghanistan firar vi denna speciella högtid genom att gratulera våra mödrar.

Alla barn upplever denna dag som väldigt spännande och känner stor glädje inför tillställningen och köper buketter av kryddnejlikor för att ge som present till sina mödrar. Till skillnad från andra känner jag stor sorg, utmattning och vemodighet denna gudomliga dag eftersom jag inte kan köpa några presenter till någon. Jag egentligen handla blommor men till vem ska det vara i så fall? Vem ska jag gratulera? Jag har ju ingen mor.

Jag förlorade min mor, min gåva från Gud, då jag var 7 år gammal. En dag då mamma och pappa gick ut tillsammans skildes vi åt. Pappa kom hem ensam och jag skrek till pappa: ” Var är mamma? Varför tog du inte hit henne med dig?” och pappa svarade med att hon är på sjukhuset.

På eftermiddagen frågade jag min bror Ali om hur det blir med maten. Vem lagar maten? Och han svarade med att pappa kommer att göra det. Det var då jag bestämde mig för att aldrig plugga mer, aldrig lägga mig i tid då mamma inte finns längre. Min kära mor som alltid gjorde sitt bästa med att undervisa sina söner vilka i sin tur skulle lära ut andra i framtiden.

Den här dagen gick som många andra hemska dagar och så kom en av mina värsta dagar i livet. Pappa berättade en dag att mamma tillfrisknats och är på väg hemåt och att han ska hämta henne från sjukhuset. Pappa kom i stället med hennes döda kropp. Den oförglömliga synen, grannarnas skrik, mammas lik och mörkret i mitt hjärta finns kvar inom mig. Jag förstod då var jag befann mig och då svimmade jag omkull. Med grannarnas skriv vaknar jag till liv igen men svimmar på nytt.

Denna härliga morsdag, gråter jag i stället. Jag gråter blod och inga tårar. Tårarna härstammar från en djup smärta i mitt inre. Det är synd om man inte uppskattar sin mor om har en. Jag har en idag skuldkänslor inför hur jag betedde mig gentemot henne fast jag fick vara med henne i 7 år. Det har gått några år från den fruktansvärda dagen då jag förlorade min mor och sedan dess har jag inte upplevt någon moderlig famn som kunde krama mig med hela sitt hjärta. Efter alla dessa år har jag inte glömt bort hur det var att vara smekt av min mamma och längtar efter hennes varma händer.

Till er alla mammor! Ni kanske blir ledsna då ni läser mitt brev men jag innerligen gratulerar er underbara dag.

Med förhoppningen att inget barn förlorar sin mor någonsin!

Vänligen hussain Mahmoudi 1105026

نوروز، روز نو،آغازنو، بهار نو و فصل نو مبارک باد!

به مناسبت فرارسيدن نوروز و سال نو خورشيدي 1389، سازمان آگاهی جامعه افغانستان به عنوان يك سازمان کاملا آزاد مستقل ، غیر وابسته  و بدور از هر نو تبعیض و تعصب با اصل اتکا به مردم نه برای رسیدن به قدرت سیاسی بلكه برای اصلاح وضعیت سیاسی واجتماعی مطابق به خواست و اراده مردم کشور در تکاپو بوده و خود را برای زدودن ناداري، نادانی ، بيكاري ، و بیماری در کشور آماده می نماید . سازمان آگاهی جامعه افغانستان در تضاد با هیچ جریان و گروه که حامی و ممثل اراده مردم باشد  قرار نداشته و راه حل تمام معضلات را در تفاهم ، مذاکره، مشارکت و اعتماد ملی در کشور می داند. حلول سال نو و نوروز باستانی را به کافه ملت مسلمان جهان و بخصوص هموطنان غیوروباعزت خویش تبریک گفته،ازبارگاه خداوند متعال سال نورا سال صلح وثبات، سال قانونمندی وعدا لت اجتماعی، سال آزادی، آبادی و بازسازی و سال همبستگی و اتحاد تمام اتباع کشور خواهان است

سایه حق، سلام عشق، سعادت روح، سلامتی تن، سرمستی بهار، سکوت دعا، سرور جاويداني

بنام خداوند جان و خرد

متن سخنرانی محمد حسین محمودی

به اجازه مهمانان نهایت عزیز، دانشجویان، شخصیت های محترم جهادی ، نماینده های مردم در شورای ملی، فرهنگیان و قلم بدستان و با اجازه محترم حجت الاسلام و المسلین استاد محمد اکبری رهبر حزب وحدت ملی اسلامی افغانستان و وکیل منتخب مردم در شورای ملی .

کمیته جوانان حزب وحدت ملی اسلامی افغانستان حضور گرم شمارا درین محفل خیر مقدم گفته و از کارهای مؤثر و ارزنده همه هموطنان خصوصاً کسانیکه درین محفل حضور دارند و کارهای شان در جهت آبادی و استیلای ملت عزیزمان محسوس است ، سپاسگزاری می کند .

ما در آستانه بزرگترین همایش مردم سالاری در کشور قرار داریم ، این همایش که پس از مشکلات و دربدری های زیاد نصیب افغانها شده است ، ضروری می نماید تا پاس داشته شود.

انتخابات یک فرصت برای تعین سر نوشت مردم است . این فرصت با هزینه انسانی و مادی زیادی در اختیار شهروندان افغانستان قرار گرفته است و ایجاب می کند تا با این جریان سرنوشت ساز برخورد منطقی و عقلانی صورت پذیرد . کشور ما افغانستان در جریان سالهای متمادی با فراز و نشیب های فراوان سیاسی روبرو بوده و همین جریانات افغانستان را به کام نابودی فرو برده است . اکنون که شرایط برای مردم ما طوری دیگری رقم خورده است، باید در نظر داشت که فرایند بهبود وضع موجود را مردم به پیش می برند . بنا براین چون ما مردم، در آستانه انتخابات دور دوم ریاست جمهوری و شوراهای ولایتی قرار داریم، لازم می نماید تا مؤثریت خود را به عنوان یک فرد درین پروسه مردم سالار درک کرده و وظیفه خویش را به خوبی اجرا نمایم.

اعلام وجود بنیاد جهاد افغانستان

یک شنبه گذشته محفلی با حضور رهبران جهادی، مجاهدین، بازماندگان شهداء و معلولین و شمار زیادی از جوانان و نوجوانان در هوتل آریانا کابل، به منظوراعلام وجود بنیاد جهاد افغانستان، برگزار شد.

حجت الاسلام علی جان زاهدی یکی از اعضای بنیاد جهاد افغانستان هدف از ایجاد این بنیاد را تفاهم مجاهدان با یکدیگر، تداوم راه جهاد و ایجاد روابط فی مابین رهبران جهادی و مجاهدین و نیز و تلاش اخلاص مندانه برای بهبود وضعیت خانواده های شهدا و معلولین دوران مقدس جهاد ذکر کرد.

استاد محمد اکبری، رهبری حزب وحدت ملی ـ اسلامی افغانستان و از رهبران برجسته ی دوران جهاد و مقاومت، سخنران بعدی این مراسم بودند. ایشان با تاکید بر این که بدنامی مجاهدین پس از پیروزی، عدم تفاهم آنان با یکدیگر و مسلکی نبودن در امر حکومت داری و نیز گرایش های قومی در میان آنان